Detta sjöng Galenskaparna i Macken.
I helgen har jag haft det verkligt gött!
I goda vänners lag i stugan vid skogens slut, bland lingonröda tuvor, i träningslokalen och hemma i den traditionella vardagsröran.
I natt eller rättare sagt i morse så fick jag också se den vackra supermånen i blodrött (av förmörkelsen).
Så det har känts riktigt bra långt in i själen.
Samtidigt har några av mina vänners käraste husdjur, både min älskade vän nymfparakiten Linus och den härligt egensinniga vinkande vovven Nikita flyttar till fågel-och hundhimlen. Sorgligt. Och är tyvärr också en del av livet. Jag är glad att jag hann med att lära känna bägge, åtminstone en liten smula.
Nu väntar jag bara på en riktigt stor glädjerik händelse också. Som kan ge balans åt allt det som samlats i den andra vågskålen detta året.
Kram till er alla!💖
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar