Sen sist har det hänt något jättetragiskt! En 11-årig tjej med hela livet framför sig blev brutalt nerkörd och dog. Jag kände henne inte, men hennes mamma är lika gammal som mig, har gått i samma skola som mig, har jobbat med mig och är en av mina bästa wordfeudmotståndare! Och så har hon familj, en sambo och två fina barn, rättare sagt hade två fina barn. Vi jobbade tillsammans för över 20 år sedan på ett av de roligaste jobben jag haft vilket självklart berodde på de underbara jobbarkompisarna!
Jag minns när jag senare jobbade på onken, vi blev lite makabra i bland vi som jobbade där, när vi träffades så pratade vi i bland om hur vi ville dö. Makabert kanske, men det var liksom en del av vår vardag. Och om det nu är andra som läser det här än ni som har en onkologisk utbildning så vill jag berätta att om man drar alla cancerdiagnoser över en kam så överlever 50 %, några diagnoser har sämre prognos och tittar vi enbart på exempelvis testikelcancer så överlever nästan 100 % så sammantaget är det långt från alla som dör av sin cancersjukdom. Det är också vettigare att se varje cancerform som en egen sjukdom, inte som ett hopklumpat begrepp. Jag ville få fram att Cancer inte är lika med dödlig utgång i alla tillfällen.
Tillbaka till onkpersonaldiskussionerna. Några skulle föredra att bara dö tvärt, men jag tror faktiskt att det var så att flera av oss hellre ville fått en allvarlig sjukdom, förutsatt god symtomlindring, så att vi skulle få tid att FÖRBEREDA oss och anhöriga. Jag vet inte vad vi skulle kommit fram till i dag. På den tiden var jag antagligen en omogen 28-åring eller nåt..... Sen kan vi diskutera hur symtomlindringen funkar beroende på var man är men det tar vi en annan gång!
När det gäller barn är det knivigare. Klart att en allvarlig sjukdom ger möjlighet till förberedelser, men vem fan vill vara förberedd på att ett barn ska dö??Ändå vet vi att det händer i bland. Och det är alltid tragiskt och sorgligt.
Men det här då? Fullt frisk, välfungerande,mitt i en landsortsidyll ?Nerkörd av ett olagligt fordon av, vad jag förstår en råbuse utan dess like. Det ska inte hända. Men så händer det ändå! Mitt hjärta blöder fast jag inte kände tjejen alls. Det är så oerhört tragiskt, så onödigt! Och det blir så påtagligt. Trots det fasansfulla har det varit fantastiskt att följa allt stöd som getts till familjen, alla ljus som tänts för tjejens skull och alla fina minnen som familjen delat med sig i sociala medier som t ex fb.
De hade verkligen varit värda att få vara alla i familjen till långt fram i tiden. Det är på nåt sätt inte meningen att föräldrar ska överleva sina barn. Särskilt inte de här föräldrarna.
Och att dö på det här sättet.
Det finns inte ord! <3<3<3
