Mångsysslerskan: JÄMTLANDSTRIANGELN september 2011

Jämtlandstriangeln 22-24 sept 11- en härlig väderfylld hösttur i Jämtlands egna alper

Dag 1. Bilresa Älvdalen – Storulvån (ca 43 mil) den 21 sept

Vägen var knagglig, förfärligt besvärlig men så snart vi hade lämnat Lillhärdal bakom oss öppnade sig flotta autostrador och vackra vyer badande i solsken i detta av mig helt outforskade landskap!

Nån som ser Storsjöodjuret i närheten av Hoverberg??

Ingen konst att köra i detta landskap!!!

Jämtlandstriangeln går mellan Storulvåns fjällstation - Sylarnas fjällstation – Blåhammaren och till sist tillbaka till Storulvån.

Den naturliga startplatsen är i detta fallet Storulvån, finns bilväg dit!

Det var jättekul att upptäcka att kvällens servitör hade gått på Älvdalens utbildningscentrum! Och hade bott i Månsta så han visste var min hemby var! Otippat!!! :)

Dag 2. Vandring Storulvån – Sylarnas fjällstation, ca 16 km, 22 sept

Anki kollar om vi verkligen är på rätta vägen;Vi ser Sylarna nånstans därborta bland molnen :)

                                        Själv är jag helt inställd på att detta blir en BRA DAG!!!
En okunnig skulle kunna tro att jag var före detta jättesportig!
                                        Med helrätta CRAFT-kläder, CRISPI-kängor och sist men inte
                                        minst; VASALOPPSKEPAN !

Jag kunde inte hålla mig utan det blev några såna häringa närbilder också:

Lyckliga och glada kom vi tillslut fram till Spåjme, en raststuga ungefär halvvägs (8 km). Efter rasten hade vädret totalt ändrat karaktär till KONSTANT REGN… Men vad gör det – vi ska väl använda de kläderna vi släpat med oss….

På Sylarnas fjällstation sov vi så här: I Plattformssängar!! Som tur var hade vi rummet alldeles för oss själva annars kunde det fort ha blivit lite väl intimt med de andra på samma våning, tror det var plats för 12 pers i varje rumshalva.

Räddningsstegen var också en spännande variant tyckte vi men den tillhörde de mer stabila inredningsdetaljerna så vi vågade oss på att testa fickpluntan denna afton.

Syltopparna då??? Tja, de där vackra topparna som du kanske kan ana i bakgrunden såg mest ut så här:

Men vad gjorde det! Vi fixade ”Expedition Meals” två små rätter, biff med vinsås och en Thaikycklingrätt och de gick för sig bägge två!! Tack Blå Band!!

Mätta & belåtna av den härliga maten och en styrketår i ena benet bäddade vi ner oss med våra lakanpåsar och ett antal täcken för att drömma oss fram till den förmodat soliga fredagen!!!

Dag 2. Sylarnas fjällstation – Blåhammaren, ca 19 km, 23 sept

Bilden nedan är dålig av flera skäl, men kan sägas illustrera hur vi upplevde vädret fredag den 23 september då jag trodde att jag inte skulle fixa det längre! Först var det nedför 3 km från Sylarna till ”krysset” där vi kom från Storulvån dagen innan. Jag hade läst på och nånstans stod det att de sista sex kilometrarna skulle vara förfärligt tunga! Det var bara det att efter de inledande tre km gick det uppför i snålblåst och regn i kilometer efter kilometer efter kilometer efter dyhål, efter dyhål….. Och till slut stötte vi på ett gäng ripor. Några av dem finns med på bilden tillsammans med nederbörden och det faktum att jag höll på att blåsa omkull medan jag tog bilden. Till Blåhammaren var det också tidspress. Middagen skulle serveras 18.00 och att komma försent fanns inte på kartan…

RIPOR I ÖSREGN

Mitt mellan Sylarna & Blåhammaren finns raststugan Enkälen, där fanns två gulliga farbröder som hade gått från andra hållet och som kunde lugna ner oss lite. Vi var rätt snabba med tanke på väder + packning och vår fantastiska toppform!

Så småningom regnade det en smula mindre i alla fall men minen på vandraren nedan säger nog allt!

Och vi gick och vi gick, skulle vi nånsin komma fram? Det lättade lite ett tag så vi hade viss ”nästanregnfri sikt”

Och visst är det väl vackert & mäktigt men just den här dagen var det inte bara underbart! Men det är såna dagar som gör att de andra dagarna blir SÅ MYCKET BÄTTRE!!

Dimman kröp över oss och vi in i den. Skulle vi komma fram?
Jag dagdrömde om fri sikt och "Dimman lättar" av Carl Nielsen som skulle lätta upp det hela. Hittade en fin version på Youtube;http://www.youtube.com/watch?v=oGm8a6KxaQw

Ju närmare vi kom desto mindre såg vi och vi funderade på att göra en Stig-Helmer och grotta in oss under en sten till nästa dag. Risken var väl bara att det skulle visa sig vara 30 meter till stationen när det väl klarnade upp!

Till slut såg vi LJUSET!!!! J Om du tittar riktigt riktigt noga så ser du en ljusprick, ungefär i höjd med vinterledskrysset men mot högra sidan av fotot.

Och till sist: BLÅHAMMARENS FJÄLLSTATION!!!

Blåhammarens fjällstation

Vi var framme runt halv fem!! Så VI HANN med den underbart läckra middagen!! Högtidlig presentation av maten, bordsplacering och massa gott!!! Fantastiska kryddsmörsröror! Bäst av dessa var smöret med västerbottenost och whisky

Presentationen av kvällens måltid:

Kantarellrisotto med snabbgravad röding & svartvinbärsmousse


Lammfärsbiffar med mos + jordärtskockssås

Desserten var turkisk youghurtpannacotta med dessertvinskokta päron. MUMS!!!

Dag 3. Blåhammaren & tillbaka till Storulvån, ca 12 km, 24 sept

I dag ska det väl bli vackert!!!!???

Efter en natt i 14-bäddsrum där jag var helt däckad & hade träningsvärk mest överallt så jag vred mig som en spiborr hela natten var det dags för den korta, avslappnande turen och KUUUNDEEE vi inte få liiiite mera sol i dag då???

Däråt ska vi gå – nånstans i det här mjölkvita…

Jämtlänningarna har gjort stansade skyltar – smart – det är ju inte någon som helst färg som nöts av.

Dagen började förvisso med regn, men den här lilla vännen var så rolig och ställde upp sig flera gånger för fotografering så han eller hon muntrade upp oss rejält:

Fotovillig fjällämmel

Men så började det att lätta och dagen blev UNDERBAR!!

Regndropparna gav en sån fin glans så sen gjorde det inget att det hade regnat

Och så började de musikaliska associationerna…..

Märkligt, men jag började höra toner i mitt huvud från Sound of music. "Sök dig till bergen" eller som den heter i original "Climb every mountain". Föredrar Tommy Körberg, men i filmen sjungs den först av en nunna så jag kan väl nöja mig med denna version oxå då ;)
http://www.youtube.com/watch?v=2xKFOPsaW4g&feature=relate

Så här glad blev jag av det fina härliga vädret!

Vi kunde till och med fika utomhus

Och så blev det roligt att fota igen:

Några av de karaktäristiska syltopparna på mycket långt håll.

Bara halva vägen kvar!!!

Titta & förundras!

Lite ovanligt och exotisk kändes det att se en sån vit ren.

Det blev bara vackrare.Och jag drömmer mig bort.... http://www.youtube.com/watch?v=6Nl8Ws6pj3M och önskar att någon skulle göra en bättre Cover på den låten!

Några stackars löv fanns det kvar på en och annan gren men det mesta var faktiskt kalt.

Men det är vackert för det.

Det är så svårt, för att inte säga totalt omöjligt, att fånga fjällvärldens fantastiska skönhet på bild. Ändå gör jag miljoner försök för att få med mig en liten smula hem.

Och TROTS att vi vid det här laget bara var skuggor av våra vanliga ”jag”…. För att överleva övade vi på Balladen om den kaxiga myran..... http://www.youtube.com/watch?v=Wr8xGaYa90g