Theréze Ingmarson har gett sig in på att skriva berättelser som utspelar sig i nutid vilket jag tycker är otroligt modigt gjort. Även om jag känner väl igen mig geografiskt så befinner hennes berättelse sig inte på min direkta "hemmaplan" så min upplevelse av hennes platsbeskrivningar är att de är oerhört autentiska och förmedlade med kärlek och värme. Dessutom lyckas hon skapa en spännande berättelse med ett brett känslospektrum, av såväl sorg och rädsla som glädje, mod och kärlek, som skulle kunna utspela sig i verkligheten. Kärlek, arvstvister, vanvård av djur, vargjakt, bus, snöstorm och bister kyla. Det är tidvis så spännande att jag inte kan slita mig från boken. När det är sorgligt så faller det en tår från min ögonvrå, när det är glädjerikt upptäcker jag i bland ett småleende under tiden jag läser. Sophie är en person som jag själv mycket väl kunde ha haft som vän om hon inte var påhittad. Hon är stor djurvän, älskar naturen, tycker inte att TV är en livsnödvändig sak och trivs såväl i skogen som i bokhandeln. Hennes liv är underbart innehållsrikt. Och hon bor på landet. I stora Älvdalen. Hur underbart som helst.
Nu ser jag SÅ mycket fram emot bok nummer tre om Sophie och alla hon har runt sig och jag kan verkligen rekommendera boken till alla och envar. Den är lagom stor, spännande och du får en varm känsla inombords av den. :-)
