Jag har sett en bra film! Den var djup på ett vis och ändå så rolig på ett varmt vis. Det är en film att bli glad av och jag rekommenderar den verkligen.
Det är "En man som heter Ove" med Rolf Lassgård i huvudrollen. Se den! :-) Trailer i länken.
https://www.youtube.com/watch?v=nA-YCYfh2oc
onsdag 30 december 2015
måndag 28 december 2015
Uteliv
Idag var det en sån där ljuvlig decemberdag med sol! ☀️☀️☀️Och i natt kom det äntligen några fjäderlätta pudriga snöflingor singlandes så det mesta blev i alla fall vitare. Även om det är långt från snötäckt. En perfekt dag att turista lite på hemmaplan!
Och titta vad som fanns där jag var i dag:
Som ett extra plus i kanten fick jag också fantastisk utsikt;
Och så fick även jag vara med på bild till sist;
lördag 26 december 2015
Julen 2015
Vi är samma folk som firar.
Firar du med hela familjen frågar folk. Javisst. Fast familjen är inte så stor. Det är jag och mina gamla föräldrar. Numera är de dessutom gamla "på riktigt" med sina 75 och snart 82 år på jorden. Rätt så pigga ändå skulle jag säga.
Förövrigt är det inte så många andra människor.
Medan andras släkter och kontakter under julen ökar så minskar mina.
Det är nog den tråkigaste helgen på hela året och jag tycker själv att det bästa med julen är när den är slut så att det ändå känns okej att höra av sig till "storfamiljsvännerna" igen. I väntan på det så får jag roa mig själv på bästa sätt. Det brukar handla om att åka skidor, promenera, simma, läsa både "måste"- och nöjeslitteratur, ägna tid åt det otroligt eftersatta hushållsarbetet, skotta snö, ta vackra vintriga bilder och göra islyktor. I år är det inte möjligt att göra flera av de här aktiviteterna. I stället har jag i dag exempelvis genomfört en stavgångsprommis med joggingskor (!!) på fötterna och som det ser ut just nu blir det ett extra blogginlägg! Jag tog med kameran samtidigt med stavarna. Och som synes är det inte riktigt solklart att dessa bilder är tagna den 26:e december!
Passade på att jaga solskenet också och fotade lite vid utkikspunkten vid Storbrott.
Med detta önskar jag er alla God Fortsättning! Bifogar en liten bild på hela tjocka släkten! 😃
måndag 28 september 2015
Det ska va gött å leva🎶
Livet är kort, världen är stor, här sitter vi, jag och min bror🎶🎶.
Detta sjöng Galenskaparna i Macken.
I helgen har jag haft det verkligt gött!
I goda vänners lag i stugan vid skogens slut, bland lingonröda tuvor, i träningslokalen och hemma i den traditionella vardagsröran.
I natt eller rättare sagt i morse så fick jag också se den vackra supermånen i blodrött (av förmörkelsen).
Så det har känts riktigt bra långt in i själen.
Samtidigt har några av mina vänners käraste husdjur, både min älskade vän nymfparakiten Linus och den härligt egensinniga vinkande vovven Nikita flyttar till fågel-och hundhimlen. Sorgligt. Och är tyvärr också en del av livet. Jag är glad att jag hann med att lära känna bägge, åtminstone en liten smula.
Nu väntar jag bara på en riktigt stor glädjerik händelse också. Som kan ge balans åt allt det som samlats i den andra vågskålen detta året.
Kram till er alla!💖
onsdag 16 september 2015
Dags att KÖÖÖRA!!
Jag stortrivs på mitt jobb. Jag tycker om att arbeta med förändring tillsammans med de gruppdeltagare/patienter som kommer till oss och jag tycker att arbetsgruppen är toppen! Men NU är det slitigt. Även på ett bra jobb finns det i bland riktigt hundgöra att göra och det gör jag nu. Hundgörat just nu är att upparbeta motivation och professionalitet när jag vet att det bara går åt ett håll.
Vis av kunskap från KBT så VET jag att det hjälper att göra roliga saker på fritiden så i dag kl 18.30 TRÄNAR jag. DU kommer väl du med??
Vis av kunskap från KBT så VET jag att det hjälper att göra roliga saker på fritiden så i dag kl 18.30 TRÄNAR jag. DU kommer väl du med??
lördag 12 september 2015
Vad är det som är viktigt i livet egentligen?
Har du någonsin funderat på det?
De flesta jag stött på både på arbetet och privat svarar att det självklart är deras barn.
Men om du, som jag inte har barn då?
Vad är det då som är viktigt efter 40?
Inte har jag några barnbarn att se fram emot och egna barn vet jag inte om det är så stor chans att jag kommer att få (som jag sett i statistik som jag i nuläget inte kan referera till är chansen att bli gravid över 40 mindre än 5 %, att jämföra med vid 25 då chansen är 95 %). Så det kan jag liksom glömma.
Och annars då. Ja det blir såklart viktigt att ha ett bra jobb. Jag har förhoppningsvis ganska många år kvar som arbetande för vad ska jag annars göra. Det är i alla fall viktigt för mig att ha någon meningsfull sysselsättning. Där har jag lyckats ganska bra om vi ser bort från det faktum att mina ansträngningar för Skogsgläntans rehab var värda en skit och ingenting för Landstinget Dalarnas ledning. Som det ser ut nu kan jag ha anledning att misstänka att jag kanske har ett väldigt meningsfullt arbete efter nyår. Hur som helst så tror jag mig själv om att vara kompetent nog att skaffa en meningsfull sysselsättning och en inkomst jag kan leva på även om det skulle bli något annat. Så då är den delen av livet också avklarad.
I övrigt är det viktigt för mig med utveckling både personligen, privat, och på arbetet. Som en följd av detta försöker jag nu och då ta några högskolepoäng i för mig intressanta ämnen. Det har också blivit ett sätt för mig att fylla min fritid som för övrigt är ganska tom på sysselsättning. För vad fyller en singeltjej på 40 + boendes på glesbygd sin tid med efter att arbetsveckan är slut. Jag kan inte plocka hur mycket bär som helst, laga hur mycket matlådor som helst eller för den delen städa (det skulle jag kunna göra mera men det är då så trist att det struntar jag allt som oftast i). Det blir liksom fullt i frysen och det är trots allt bara jag som ska äta upp det mesta.
Jag försöker traggla lite på mina instrument och det går väl sådär, får ett gott skratt i bland i alla fall. Och så försöker jag röra på mig såklart och umgås gärna med mina vänner om och när de har möjlighet att umgås med mig. Exempelvis promenerar jag, tränar på olika pass, går på bio, går på dans, åker skidor, går på fjället, spelar spel och annat eller åker på hundutställningar med mina vänner (både fyr- och tvåbenta ;-)) och de är väldigt viktiga för mig allihop. Det finns också teorier om att vi människor behöver alla våra relationer om det så är vänner eller familjerelationer av olika slag för att må bäst och funka optimalt. Så dessa personer är väldigt viktiga för mig! Helst ska vi också ha någon riktigt nära, tyvärr har jag aldrig någonsin upplevt att komma någon människa så nära att jag kunnat lita på den personen fullt ut. Förhållanden har jag haft men det har slutat både i besvikelser och förskräckelser så det drar jag mig för att utsätta mig för igen. Det är så otroligt trist att investera 150 % av ditt känsloliv i något bara för att inse att du blivit totalt lurad. Så jag har jobbat och jag jobbar med jämna mellanrum en hel del med att acceptera mitt singelliv. I bland går det alldeles utmärkt och ibland är det lite ensamt. Så kan det också vara för personer som är i förhållanden har jag förstått så jag vet faktiskt inte om ett förhållande skulle "hjälpa". Rent superegoistiskt sett så tycker jag nog att det är värst att inte ha någon att prata med mer än mig själv om för mig viktiga saker (och då tänker jag viktiga både känslomässigt, praktiskt och allt annat, dessvärre innebär detta att jag i bland "rinner över" och plågar mina vänner med icke-önskvärd info) och att jag faktiskt inte skulle ha någon att uppge som min närmsta anhörig när detta nu skulle kunna behövas. Mina föräldrar är inte mig nära på det sättet och de är också rätt gamla nu så de är inte aktuella i den rollen. Jag har jobbat på Onkologen, har sett många fina talangfulla unga människor lämna livet alldeles för tidigt och jag har vetat att jag ska vara tacksam för varje år jag får till skänks sedan jag var 25. Nu, när jag levt lite längre, har jag sett ännu fler fantastiska personer lämna livet för tidigt och jag hoppas verkligen att jag själv får några fler år. Sånt vet vi ju inte. I mitt jobb gör jag i bland en övning som handlar om vad jag som person (på jobbet handlar det såklart om den jag har framför mig) vill bli ihågkommen för, vad jag själv tänker att ska stå på min gravsten. Jag undrar i bland vad det ska stå på min. Kanske "hon gjorde sitt bästa för att vara en god vän och firade varje helg med en flaska bubbel" (fast då måste jag väl börja med bubblet snabbt då, riktigt så ofta blir det inte, i bland föredrar jag faktiskt LOKA eller rött vin) eller "hon var en varmhjärtad person med många järn i elden och ett kul liv" (och det tror jag stämmer lite bättre fast jag vet om dem som skulle kalla mig ilsk och kallsinnig) eller varför inte "hon älskade att lära sig nya saker, behövde frisk luft, tyckte om alla hundar och tyckte om att umgås med andra människor"(vilket kanske stämmer bäst). Och egentligen har jag det mesta av detta så just nu. Ändå är jag i perioder inte riktigt nöjd. Jag behöver troligen öva på att vara tacksam och glad för att jag lever och på att vara nöjd och accepterande gentemot mitt liv. Det är så här det ser ut och det ser ut som att det kommer fortsätta vara på detta sätt och det är ett bra liv i fredligt land med både mat, motion, sömn, arbete, tyvärr ingen egen hund (vilket inte är synkroniseringsbart med en människa som jobbar 100 % i hushållet) och tyvärr ingen egen nära anhörig. Ändå ett liv som är bättre än många andras. Så jag jobbar med det, mer eller mindre. Att vara nöjd.
De flesta jag stött på både på arbetet och privat svarar att det självklart är deras barn.
Men om du, som jag inte har barn då?
Vad är det då som är viktigt efter 40?
Inte har jag några barnbarn att se fram emot och egna barn vet jag inte om det är så stor chans att jag kommer att få (som jag sett i statistik som jag i nuläget inte kan referera till är chansen att bli gravid över 40 mindre än 5 %, att jämföra med vid 25 då chansen är 95 %). Så det kan jag liksom glömma.
Och annars då. Ja det blir såklart viktigt att ha ett bra jobb. Jag har förhoppningsvis ganska många år kvar som arbetande för vad ska jag annars göra. Det är i alla fall viktigt för mig att ha någon meningsfull sysselsättning. Där har jag lyckats ganska bra om vi ser bort från det faktum att mina ansträngningar för Skogsgläntans rehab var värda en skit och ingenting för Landstinget Dalarnas ledning. Som det ser ut nu kan jag ha anledning att misstänka att jag kanske har ett väldigt meningsfullt arbete efter nyår. Hur som helst så tror jag mig själv om att vara kompetent nog att skaffa en meningsfull sysselsättning och en inkomst jag kan leva på även om det skulle bli något annat. Så då är den delen av livet också avklarad.
I övrigt är det viktigt för mig med utveckling både personligen, privat, och på arbetet. Som en följd av detta försöker jag nu och då ta några högskolepoäng i för mig intressanta ämnen. Det har också blivit ett sätt för mig att fylla min fritid som för övrigt är ganska tom på sysselsättning. För vad fyller en singeltjej på 40 + boendes på glesbygd sin tid med efter att arbetsveckan är slut. Jag kan inte plocka hur mycket bär som helst, laga hur mycket matlådor som helst eller för den delen städa (det skulle jag kunna göra mera men det är då så trist att det struntar jag allt som oftast i). Det blir liksom fullt i frysen och det är trots allt bara jag som ska äta upp det mesta.
Jag försöker traggla lite på mina instrument och det går väl sådär, får ett gott skratt i bland i alla fall. Och så försöker jag röra på mig såklart och umgås gärna med mina vänner om och när de har möjlighet att umgås med mig. Exempelvis promenerar jag, tränar på olika pass, går på bio, går på dans, åker skidor, går på fjället, spelar spel och annat eller åker på hundutställningar med mina vänner (både fyr- och tvåbenta ;-)) och de är väldigt viktiga för mig allihop. Det finns också teorier om att vi människor behöver alla våra relationer om det så är vänner eller familjerelationer av olika slag för att må bäst och funka optimalt. Så dessa personer är väldigt viktiga för mig! Helst ska vi också ha någon riktigt nära, tyvärr har jag aldrig någonsin upplevt att komma någon människa så nära att jag kunnat lita på den personen fullt ut. Förhållanden har jag haft men det har slutat både i besvikelser och förskräckelser så det drar jag mig för att utsätta mig för igen. Det är så otroligt trist att investera 150 % av ditt känsloliv i något bara för att inse att du blivit totalt lurad. Så jag har jobbat och jag jobbar med jämna mellanrum en hel del med att acceptera mitt singelliv. I bland går det alldeles utmärkt och ibland är det lite ensamt. Så kan det också vara för personer som är i förhållanden har jag förstått så jag vet faktiskt inte om ett förhållande skulle "hjälpa". Rent superegoistiskt sett så tycker jag nog att det är värst att inte ha någon att prata med mer än mig själv om för mig viktiga saker (och då tänker jag viktiga både känslomässigt, praktiskt och allt annat, dessvärre innebär detta att jag i bland "rinner över" och plågar mina vänner med icke-önskvärd info) och att jag faktiskt inte skulle ha någon att uppge som min närmsta anhörig när detta nu skulle kunna behövas. Mina föräldrar är inte mig nära på det sättet och de är också rätt gamla nu så de är inte aktuella i den rollen. Jag har jobbat på Onkologen, har sett många fina talangfulla unga människor lämna livet alldeles för tidigt och jag har vetat att jag ska vara tacksam för varje år jag får till skänks sedan jag var 25. Nu, när jag levt lite längre, har jag sett ännu fler fantastiska personer lämna livet för tidigt och jag hoppas verkligen att jag själv får några fler år. Sånt vet vi ju inte. I mitt jobb gör jag i bland en övning som handlar om vad jag som person (på jobbet handlar det såklart om den jag har framför mig) vill bli ihågkommen för, vad jag själv tänker att ska stå på min gravsten. Jag undrar i bland vad det ska stå på min. Kanske "hon gjorde sitt bästa för att vara en god vän och firade varje helg med en flaska bubbel" (fast då måste jag väl börja med bubblet snabbt då, riktigt så ofta blir det inte, i bland föredrar jag faktiskt LOKA eller rött vin) eller "hon var en varmhjärtad person med många järn i elden och ett kul liv" (och det tror jag stämmer lite bättre fast jag vet om dem som skulle kalla mig ilsk och kallsinnig) eller varför inte "hon älskade att lära sig nya saker, behövde frisk luft, tyckte om alla hundar och tyckte om att umgås med andra människor"(vilket kanske stämmer bäst). Och egentligen har jag det mesta av detta så just nu. Ändå är jag i perioder inte riktigt nöjd. Jag behöver troligen öva på att vara tacksam och glad för att jag lever och på att vara nöjd och accepterande gentemot mitt liv. Det är så här det ser ut och det ser ut som att det kommer fortsätta vara på detta sätt och det är ett bra liv i fredligt land med både mat, motion, sömn, arbete, tyvärr ingen egen hund (vilket inte är synkroniseringsbart med en människa som jobbar 100 % i hushållet) och tyvärr ingen egen nära anhörig. Ändå ett liv som är bättre än många andras. Så jag jobbar med det, mer eller mindre. Att vara nöjd.
torsdag 23 juli 2015
ÅLAND 2015
Jag är så lyckligt lottad att jag känner fantastiska Yvonne på Åland. Har besökt henne förut. Det var ett litet tag sedan. Ska jag vara helt ärlig så minns jag inte så mycket av det besöket, bara att det var över en helg, vi bodde i hennes föräldrahem i Mariehamn, det var över en ledig helg när jag jobbade i Norrtälje och det var för nätta 19 år sen.
Och vad äts på väg dit om inte en redig räkmacka!! :-)
Yvonne och hennes familj hade satt i hop ett fantastiskt turistprogram för mig så jag fick se jättemycket av Åland.
Första dagen åkte vi till en del historiska platser i SUND inklusive bland annat Kastelholms slott, Jan Karlsgården, Smakbyn (http://smakbyn.ax) och Bomarsunds fästingruiner. Sedan åkte vi vidare till en naturstig på GETA.
Från Jan Karlsgården i SUND. Typisk Åländsk midsommarkrans vajar i vinden.
Vi hade även riktigt tur med vädret på vår rundtur. Underbart med blå himmel!
 |
| Åländsk exotisk postlåda :-) |
På Åland har de ett annat stuk på midsommarstången än vi har i Sverige. :-)
Jättegott att äta vid Smakbyn!!
 |
| Viktig varningsskylt!!! |
Fin bro och gullig stuga vid Bomarsund
Tittut! :-) |
| Här tog jag ett snabbdopp. Så här två veckor efter undrar jag om det blev sommarens enda? |
 |
| STORA Ängsklockor? |
Dagens mest spännande tur blev något otippat en naturstig vid Geta. Yvonne hade aldrig gått här och hade själv lust att se den. Vi kom hit i 16-snåret och trodde väl att den 4-5 km långa stigen skulle vara avklarad på lite drygt en timme. :-)
 |
| Vacker utsikt |
 |
| Intet ont anande har vi startat vår färd |
Fantastisk ansamling rösen
Efter viss vilsegåing så kom vi fram till Getagrottan där Ålänningarna gömt sig. Det var förfärligt kallt, surt och ogästvänligt därinne. Dock högt i tak!!
Det kanske inte syns så bra, men för att få en känsla av hur vått det var runt detta berg där grottan låg, titta och se om du kan se hur vattnet rinner längs bergväggen.
Plötsligt står vi på en rätt smal kant med stup ned i havet. Vi balanserar oss fram och pustar så småningom ut. NU kan det inte bli värre.
Men sedan blev det dramatiskt nog när vi hade ett mindre kärr (närmast en minitjärn med massa vatten) att passera, ELLER klättra mer eller mindre rakt upp i 25-30 meter. Vi valde alternativ nummer två och Yvonne sa de bevingade orden "Ja nu har jag gått här, så nu behöver jag aldrig gå här igen". Så om fler tänkt besöka henne så missar ni denna attraktion ;-).
Som en liten tröst möttes vi av dessa upplyftande ord ovanför bergsklättringen.
 |
Inne i Mariehamn stod jättemånga vackra båtar. Har tagit hur många foton som helst på dem. Fantastiska!! Och jag följer gärna på en tur om du som läser vill bjuda med mig. :-)
 |
| Denna kvinna har gett namn åt Mariehamn. Och det är jag som står bredvid. |
 |
| Mariehamns bibliotek! Lägg märke till baggarna till höger. |
Utflykt med båt till Kobba Klintar. En härlig och blåsig dag! Där ute passerade färjorna förbi. Se bilderna som kommer:
På lördagkväll var det härligt varmt på uteplatsen och fin tid för lite chips och bubbel. :-)
Hamnen i kvällssol!
Matlagningstips från Åland. Grillad lax med färska kryddor från Yvonnes land. MUMS!!
 |
| Båten vi åkte i |
På lördagkväll var det härligt varmt på uteplatsen och fin tid för lite chips och bubbel. :-)
Som sedan fortsatte på ÅSS-paviljongen med tvårätters. Här ser ni Havtornsmousse.
 |
| Kul kväll med många skratt! :-) |
 |
| Blåbären var mogna och i miljoner på Åland. |
På måndagen gjorde vi ett besök på Ålands Sjöfartsmuseum inklusive ett besök på det stora skeppet POMMERN. Mycket lärorikt och sevärt. (http://www.sjofartsmuseum.ax/sv/)
Matlagningstips från Åland. Grillad lax med färska kryddor från Yvonnes land. MUMS!!
Lite spännande läsning blev det på kvällarna och under resandet. Fantastiskt väder på hemresedagen. Himmel och hav går i ett. Nu får ni vänta en stund till på nästa inlägg. Ha det gott så länge! :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)