Över Frusen älv

I går kväll och en kvalitetsstund i dag så blev det äntligen dags för "Över frusen älv", Theréze Ingmarsons andra bok om Sophie. Jag har haft boken ända sedan boksläppet på Älvdalens bibliotek och den var verkligen värd att vänta på. Flugfiskarens dotter var underbar så mina förväntningar var höga. :-)
Theréze Ingmarson har gett sig in på att skriva berättelser som utspelar sig i nutid vilket jag tycker är otroligt modigt gjort. Även om jag känner väl igen mig geografiskt så befinner hennes berättelse sig inte på min direkta "hemmaplan" så min upplevelse av hennes platsbeskrivningar är att de är oerhört autentiska och förmedlade med kärlek och värme. Dessutom lyckas hon skapa en spännande berättelse med ett brett känslospektrum, av såväl sorg och rädsla som glädje, mod och kärlek, som skulle kunna utspela sig i verkligheten. Kärlek, arvstvister, vanvård av djur, vargjakt, bus, snöstorm och bister kyla. Det är tidvis så spännande att jag inte kan slita mig från boken. När det är sorgligt så faller det en tår från min ögonvrå, när det är glädjerikt upptäcker jag i bland ett småleende under tiden jag läser. Sophie är en person som jag själv mycket väl kunde ha haft som vän om hon inte var påhittad. Hon är stor djurvän, älskar naturen, tycker inte att TV är en livsnödvändig sak och trivs såväl i skogen som i bokhandeln. Hennes liv är underbart innehållsrikt. Och hon bor på landet. I stora Älvdalen. Hur underbart som helst.

Nu ser jag SÅ mycket fram emot bok nummer tre om Sophie och alla hon har runt sig och jag kan verkligen rekommendera boken till alla och envar. Den är lagom stor, spännande och du får en varm känsla inombords av den. :-)

Första och sista (?) doppet för i år.

I dag var vädret SÅÅÅ mycket bättre! 

Vi fick tips om en genväg (no: snarvei) av personalen vid Haugastøl turisthytta 1000 meter över havet.  Genvägen skulle ansluta sig till en turistföreningsstig (sådan som har röd T-märkning i Norge) och skulle dessutom vara fullständigt omöjlig att gå fel efter.  

Randi, som är den mest pålitliga kartläsaren jag känner hade införskaffat en helt ny superdetaljerad karta och redan mycket tidigt på turen insåg vi att vi behövde komma över en större bäck eller älv om vi valde genvägen.  Men ingen hade sagt något särskilt så vi tänkte nog att det skulle bli en ganska problemfri historia.  

Som alla vet kommer jag från inlandet i Sverige, jag är förtjust i naturen, i kött, fisk, bär och annat.   Blev därför mycket glad av att inse att vid Haugastöl ligger en av Norges bärskattkammare.  Nu hade vi ingen hink till alla blåbär och hjortronen hade passerat högsäsongen.  Hjortronbladen täckte dock den mesta våtmarken och några enstaka bär förgyllde turen.  

Efter någon timme insåg vi att det kunde innebära vissa problem att komma över vattendraget.  

Vattenståndet var relativt högt, det var ganska strömt och vattentempen var inte SÅÅ frestande.   

Det dök upp fyra andra tjejer som testade en bit av övergången på bilden ovan.  Men de valde att komma tillbaka igen.  

Strax ovanför bäckinloppet här låg vattnet Tjørngravtjørni och vi valde att försöka gå runt vattnet.  När vi nått den bortre änden tog vi oss en liten fikapaus och spanade in den större bäck som utgjorde vattnets inlopp.   

Här ovanför är jag själv som precis stuckit ner min hand i Tjørngravtjørni och konstaterat att det nog var aningen kylslaget för ett dopp.  

Mätta, belåtna och stärkta av en liten tår satte vi av med stora kliv mot bäcken.  Mona var vid mycket gott mod och spanade alldeles snart in ett möjligt överhoppningsställe.   

Mona, min goda vän, är ca 15 cm längre än mig.  Även om hon stenhårt hävdar att hon är långryggad och har korta ben så har hon i vart fall längre ben än mig.  Det skulle vi snart få bevis för.  

Randi, den förnuftiga, var en smula osäker på vägvalet.  Jag var HELT säker på att Monas val av övergång inte skulle funka för mina korta ben.  

Så hoppade Mona plötsligt över.  Jag noterade att hon alldeles precis kom över vattenkanten med den fot hon landade på.  Sen började övertalningskampanjen.  

En lång stund ville vi inte testa att hoppa. Randi hade på förslag att vi skulle vada över men det såg faktiskt lite skumt ut.  En liten stund funderade Mona på att komma tillbaka.  Men åt vårt håll var landningsplatsen sämre.  

Så bestämde jag mig helt plötsligt för att ändå prova.  

Fortfarande funderar jag på varför jag helt enkelt inte klädde av mig naken innan. Det fanns inte ett tvåbent levande väsen inom synhåll.   Solen tittade fram i bland. Så egentligen.  Det var väldigt härligt väder.  Men.  Det gjorde jag inte.   

Senare under turen äntrade vi Hallingskarvets nationalpark.  Äkta högfjäll.  Fantastiska vyer.  Underbar stig och härlig lunchpaus.  Några bilder från nationalparken: 

Tillbaka till bäcken.  

Tillbaka till mitt, för mig själv, ofördelaktiga beslut.  Det finns mig veterligen ingen bild över just den här övergången.  Hur som helst.  Jag skickade över ryggsäcken till Mona.  

Jag behöll kängor, byxor och MOBILTELEFON (väl inpackad i dubbla fryspåsar omutifallatt det blev regn) och så var det dags.  På det tredje.  

Och så bara gjorde jag det.  

Nådde inte fram.  

Mina favoritfjällbyxor blev dyngsura. Fötterna likaså.  

Vi skrattade så vi knappt kunde röra oss. Randi, den klokaste, langade ryggsäcken till oss, gick tre meter längre upp, tog av sig skorna och vadade.  

Sån tur att jag hade vissa kläder i ombyte.  

Nu är jag bara en skugga av mitt forna jag.  Och Mona somnade nästan.  Helt utmattad utanför Haugastøl 1000 meter. 

  Nu ska vi tre alldeles snart få oss en välförtjänt middag.  

Sen är det garanterat tack och god natt.

Och jag är evigt tacksam för att jag fick följa.  😃  

Regn på Haugastøl

I dag vaknade jag och Mona till ösregn och dimma utan sikt.   

Likväl, jag är trots allt i Norge, drog vi oss inte särskilt länge efter frukost innan vi kom ut på tur.  

Efter att ha rådfrågat personalen gick vi så en väl avvägd kortare tur från Haugastøl en liten bit mot Krækkja.   

Den skulle vara bland de torrare 😉

Väl inne vid DNT-skylten mot Krækkja möttes vi av en uppåtgående stig som tagit sig extraknäck som bäck.   Lite längre upp hade bäcken blivit riktigt stor. DNT-T-erna såg vi så vi följde mycket riktigt en stig.  

Även några får såg oss och en eller två av dem var verkligen fundersamma över vår framfart.  Som extra bonus hamnade undertecknad mitt i ett stenröse med såphala bautastenar.  Ni som känner mig vet att det är något av det värsta jag vet.

Trots den äventyrliga starten kom vi oss upp längs fjällsidan, hade som alltid i Norge vidunderlig utsikt, och kunde avnjuta matsäcken medan det var uppehåll. 

Mot slutet av pausen hörde vi ett dovt muller i fjärran.  Någon minut senare blixtrade det till och så kom det VERKLIGEN en regnskur.  På nervägen fick vi bråttom och brydde oss inte särskilt mycket om hur blöta vi blev och jag unnande mig även ett äkta gyttjeskobad.  Såna behövs i bland.

När vi närmade oss hytten igen så tittade solen ☀️ fram igen och det blev riktigt fint en stund.  

Nu laddar Mona och jag för tillökning av Randi.  Ser fram emot det och trerättersmiddag senare i kväll. Hyser en förhoppning om att skorna torkar till i morrn. 😃

Ha det allesamman.  Så ser vi om det kanske kan bli fler inlägg.  😃

Tack för det gamla, 2015, och Till lycka med det nya 2016

Nu har det gått 10 dagar in på 2016. 2015 är historia. 2015 var ett år med drastiska förändringar, kriser, faror, möjligheter och sorgesamma händelser. 2015 var också året då det hände stora roliga saker som att Älvdalen fick en alldeles egen prinsessa och mindre, men också kul saker, som att jag  såg musikalen Flashdance, jag premiärgick till Skärklittsgnupen, har läst flera bra böcker och haft pengar till mat hela tiden.
I dag vill jag blicka framåt, jag hoppas att 2016 innehåller en hel del roliga händelser, trevligheter, spännande utmaningar, massa människor och glada skratt!
Var med och förgyll mitt år du med! :-)

Just i dag är det Snöyra och Snörök ute. För några dagar sedan sken solen så här fint i trädets toppar och signalerar därmed att snart, mycket snart, kommer jag återigen att bo på en solig plats! 

Alla förutsättningar finns för att det ska bli det, ett Gott Nytt År! 

Krama varandra lite mer också så känns det bättre! 💖