Läser vad jag skrev inför 2020

 Begrundar det jag skrev 1 januari i år. Just nu är det 29 december. Några minuter till. Det jag skrev 1 januari kan sägas stämma än i dag. Det är bara det att Corona/Covid-19 inte hade dykt upp ännu då. När jag i dag tänker på hur 2020 blev så är jag superglad för att jag deltog i HIT-lördagen med dansmästaren Kristjan Lotus andra helgen i mars. Ett par veckor innan gick jag också till frisören. Efter det exploderade Coronaaktiviteten. Jag hörde till dem vid Utvecklingsavdelningen som var ute och jobbade mycket med annat än tillsammans med ordinarie avdelningskompisar. För min del blev det vid 1177 vårdguiden telefoni. En spännande och nyttig upplevelse. De sjuksköterskor som svarar där har ett supersvårt jobb. All heder till dem! Under tiden så krymper världen. Inga nöjen, två konserter på Dalhalla sköts på till 2021, hur det blir till sommaren vet vi knappast ännu, vi skulle undvika resor med mera. Mamma har blivit försämrad. I takt med årets gång och att jag återgick till ordinarie jobb från augusti blev det mer och mer jobb från hemma. Det har också varit en fördel då jag kunnat hjälpa dem mer. Alzheimers är en överjävlig sjukdom och det händer att jag tänker att när mina föräldrar dött är det inte så noga med att ta hand om mig själv för är det det som väntar så vill jag hellre dö i tid och bli ett vackert lik. Fast i nästa mening vill jag jobba till 75 och bli som Dagny och vara pigg i huvudet som hon.:-).För att ändå umgås på något vis har jag återupptagit mitt distansstuderande under året. Det är nyttigt för en person i närmast "tant-ålder" att i skrift diskutera med andra vuxna med andra erfarenheter och kunskaper i sina hjärnbanker. Det är också nyttigt och stimulerande att läsa texter på engelska. Även romaner och deckare gör sig bra på engelska. Funderar på om jag ska våga mig på tyska en vacker dag?

Fördel med Corona, ja att jobba hemma. Praktiskt när pensionärerna behöver en del hjälp med diverse hemsysslor och mamma behöver lite mer samtidigt som vi vill undvika annan hjälp just på grund av corona. Nackdel med corona får också bli hemarbetet, jag ville ju till Falun för att göra saker, få in mer sång i mitt liv, regelbunden träning och kanske nåt annat skoj. Nu krympte världen i stället för att den blev större. Det enda under året som nästan varit som vanligt är julen. För oss ensamboende kan det inte varit så stor skillnad. Jag firade såklart julafton med mamma och pappa och julklappen i år var den fina bilturen jag hade med mamma den 23 december. Livet med en person vars hjärna försvinner är lite av ett lotteri för de som är anhöriga och den 23 december var det en exceptionellt bra dag. :-) Juldagsmorgon blev utan julotta live. Mycket märkligt. Min vanligtvis enda sociala tillställning under julen. Juldagsmiddagen; lutfisken, sköts på till annandagen då den fantastiska maten från Dalgatan 118 räckte till tre kvällar för oss :-)

Om vi backar bandet lite var en omorganisering av central förvaltning i Region Dalarna redan påtänkt innan 2020, men då satte den i gång. Under året har det kommunicerats om denna i princip bara när saker och ting redan är bestämda. Men jag bjuder inte på mitt engagemang på samma vis nu som för fem år sen. I stället engagerad jag mig på fritiden i mina studier då det inte heller var tillåtet att umgås och jag var hemtjänst åt mor/far så det krävde att jag var extra sträng. Det är bra att säkra sig alternativa jobbmöjligheter när man tänkt jobba till 75 :-). Just nu läser jag en kurs i konflikthantering som är toppenbra, huvudlitteraturen är av Alan Barsky och heter "Conflict resolution for the helping professions". Och det är alltid intressant att analysera sin egen situation med hjälp av både tidigare erhållna och nyvunna kunskaper. Hur som helst fick vi inför sommaren veta att avdelningen jag nu jobbat vid i ca två år skulle läggas ned, nu till årsskiftet blir det två och ett halvt år, med första halvåret på halvtid. Från den 1 januari kommer jag i stället att arbeta vid en annan avdelning och splittras från det här nya gänget. Men vad ska jag säga. Alla kommer att få jobba vidare på något vis och jag själv får väl ge detta max tre år till då vid en ny arbetsplats. När Skogsgläntan lades ned så splittrades också ett väldigt sammansvetsat gäng där de flesta hade jobbat där hela tiden under de 11 åren som jag var med i gänget. Det är klart att vi hade upparbetat helt andra relationer både till varandra och till resten av sammanhanget, platsen, miljöerna, personerna, andra människor, vänner med flera än vad vi egentligen hunnit upparbeta nu. För mig har gänget i Falun varit ett fint gäng människor som det varit både skoj och trevligt att träffa och utvecklas tillsammans med men efter Skogsgläntan har jobbet fått en annan mening för mig. Det är fortfarande viktigt för att det ger en inkomst och det ger mening till stora delar av min vakna tid men det är inte allt. I Falun har det varit viktigare för mig att få till nåt meningsfullt på fritiden. Jag är själaglad att gymmet fortsatt ger klasser digitalt. Sången har det blivit mindre av. Och studier desto mer.

Det blir mycket spännande att se vad framtiden har att ge mig under 2021.

God natt! :-)